När naturen nu har gått in i ett mellanläge, hösten över och
vintern avvaktar, är det inte mycket som ger färg i naturen. Då får man hålla
till god med soluppgångar och solnedgångar. Här är en soluppgång från den 23/11
som skapar lite intresse åt landskapet.
Ibland kan naturen spela upp ett skådespel när man minst
anar det. Igår morse gick vi en morgonpromenad som så många gånger tidigare när
himlen plötsligt blev vackrare och vackrare. Som fotograf blir man ju då
irriterad över att inte ha kameran med för att föreviga detta skådespel. Då kom
jag att tänka på att jag ju hade det. Min Iphone. Jag har väl lite svårt för
att se den som en riktig kamera, men faktum är att den tar fantastiskt bra
bilder för vissa ändamål. Bloggen t.ex.
Man kan inte säga annat än att årstiderna växlar snabbt
nuförtiden. Häromdagen var det sju minusgrader och nu sju plusgrader. En tur i
Snogeholm vittnar om att hösten inte gett upp ännu. Sol, dimma, vindstilla och
tystnad. Det är då livet är som bäst.
Bilden är tagen i Snogeholms strövområde 2016-11--17
Så fick även vi i de södra delarna lite snö. Det är inte ofta
snön blir kvar redan i början av november, men nu fick vi njuta av den några
dagar i alla fall. Okej det kanske inte är mycket att skryta med när snön
knappt täcker marken, men det blir lite ljusare och lite spännande med lite
puder över marken.
Bilden är tagen vid Prästaskogen, Torna Hällestad 2016-11--11
Hösten är för mig en favoritårstid för fotografering. Jag lockas
av alla färger naturen bjuder på. Nu har vi kommit in i november och regnet
öser ner, vilket förebådar att vintern är på väg. Jag kan dock inte släppa
hösten ännu och håller mig kvar i september och en av de soliga dagarna vi
kunde njuta riktigt av höstens färgprakt.